Arbetsmarknaden genomgår något av en formativ fas. Den svenska modellen sätts på prov av såväl nya aktörer som nya arbetsformer. Samtidigt bubblar ett kulturellt skifte där arbetets roll synas och ifrågasätts. Är det rimligt att jobba nio till fem hela livet? Måste arbete ske inom satta tidsramar, på en och samma plats? Är det inte dags att på riktigt överväga fyra-dagarsveckan?
Ett alltmer flexibelt arbetsliv, med alltifrån digitala nomader till kombinatörer, är tecken på förflyttningen från ett konformistiskt sätt att arbeta på. Med det inte sagt att allt nio-till-fem-arbete har spelat ut sin roll, många trivs bra med det, och kommer sannolikt fortsätta göra det. Poängen är väl kanske snarare att personer ska få större makt över sitt arbetsliv, med grund i vetskapen om att schyssta villkor inte är förbehållet de som jobbar enligt den gamla skolans regler.
Om detta skriver Stephen Schad, ordförande i Egenanställningsföretagens Branschorganisation, i en debattartikel i Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/debatt/det-ar-tiktokgenerationen-som-fattat-det-dar-med-arbete.462c8a38-ab39-415b-a4d4-1e63cb02a440
